Alkohol

På samtliga högtider och festligheter finns alkohol ofta inblandad. Till bröllop och begravning, i glädjen och sorgen.

Till fest, till sommargrillen, till midsommarsillen.

Varför?

Jag tänker att det finns en vida spridd saknad av trygghet och förmågan att avslappnat vara med med sig själv och tillsammans med andra, när alkohol dricks nästan överallt.

En bristande känslohantering, svårigheter i närvaron. Att slippa den pinsamma tystnaden? Att plötsligt våga brista ut i sång, att våga ta för sig socialt, våga bryta is.

Är det verkligen en lösning på det underliggande problemen? I längden och inte bara för stunden? Att umgås med släkten eller med vännerna på riktigt och inte bara i en alkoholreducerad sfär, där tänkandet och det finstämda kännandet förtrycks.

Självklart har smaken en roll, jäsningsprocesserna ger otroliga smaksymfonier, i vin, i öl, i whisky. Men kanske inte i brännvinsnubben eller tequilashotten? Varför annars svepa dem?

Kanske har tekniken för att avlägsna alkohol ur de smakrika dryckerna redan funnits länge, länge men inte viljan?

Viljan att gå ifrån en systematisk förgörelse av både förnuft, känsla och kropp, cortex förtvinar i takt med levern.