Plötsligt står jag där.
Och inser att all denna inspiration och motivation för länge sedan svept bort allt jag hållit fast i.
Som en lugn skogsdunge, med rasande orkaner, blixtar och vidunder alldeles utanför.
Böcker som vill skrivas, projekt som nästan skriker sig hesa, så gärna vill de genomföras. Tid som rinner iväg, platser springer sin väg.
Viljorna ständigt återkommande gäster, varje gång tar de något med sig från festen.
Möblerar om, allt följer inte längre ur centrets form
Det enda som återstår är ett barskrapat inre, med en vacker oas i dess mitt.
