Självdisciplin, eller konsten att få tummen ur röven.

Har du någonsin haft en deadline på ett arbete eller skoluppgift och märkt hur ditt beteende förändras? Sällan har studentlägenheter varit så välstädade, kylskåp så proppfulla och kläder så vältvättade som i tentatider.

De flesta människor möter nog någon gång motstånd i sin motivation och drivkraft till det vi håller på med. Stilltje på inspirationshav och mest av allt vill vi bara att någon oss uppskov gav. Tendensen att då börja skjuta fram det jobbiga kan ju ibland vara lönsam, ibland så slipper vi faktiskt skicka det där mailet för de hörde av sig istället, ibland behöver vi inte söka det där jobbet för ett annat dök upp.

Men hur gör vi alla de gånger uppgifterna faktiskt inte försvinner av sig själva och motivationen är som bortblåst? Då vår självdisciplin sätts på prov.

Om du som jag ibland upplever bristande motivation, trots att det handlar om saker någon del av dig egentligen vill göra, hur hanterar du detta? Skjuter du uppgiften framåt i hopp att motivationen förr eller senare kommer infinna sig?

Med detta inlägg tänkte jag beskriva hur du istället kan använda dig av modern psykologi för att trolla fram motivationen och öka självdisciplinen.

Självdisciplin har sedan lång tid varit ett utforskat område inom psykologi sedan Roy Baumeister och hans kollegor gjorde banbrytande experiment på 90-talet. [1]

I studierna observerades hur länge människor klarar av att äta rädisor, givet att de har valet att närsomhelst ge upp och istället äta choklad som också erbjöds. Dessutom tittade man på hur länge människor orkade försöka lösa pussel och lät vissa grupper genomgå känslomässig undanträngning, en uppgift som tidigare visats förbruka viljestyrkan och självdisciplinen.

Brukar du tränga undan dina känslor? Det används i experimentella sammanhang just […]