Några saker jag inte hade trott på för två år sedan om så mitt framtidsjag hade dykt upp genom en tidsmaskin och slagit det i ansiktet på mig.

Att sånger från barndomsfilmer som alladin, pocahontas o dylikt + yogamusik + r n b och annan musik som jag, ända sedan barndomen upp till för 2 år sedan fick obehagsrysningar av, istället började få behaglig njutning av att lyssna på.

Att ord som kärlek och samtal om känslor istället för att som då, väcka obehag istället väcker behag

Att jag kan föreläsa eller framföra dikter inför mängder av människor, utan att vara speciellt förberedd och med en behalig, engagerande nervositet snarare än obehaglig sådan.

Att prata om, eller ännu värre, skriva artiklar om sex. Punkt.

Att bara sitta still och göra absolut ingenting kan ge sensationer mer intensiva och behagliga än en orgasm.

Att jag inte längre ångrar saker jag gjort i det förflutna, beslut som tagits, misstag som begåtts.

Då återstår frågan, vad kommer jag blicka tillbaka om 2 år och skratta åt? Vad kommer jag ha för mig? Vem kommer jag vara?

Time will tell 🙂